Ordet monarki kommer från grekiskans monos som betyder ”en” och ”archein” om betyder ”härska”. Det syftar alltså på ett styrelseskick med endast en härskare. I praktiken syftar ordet på ett styresskick där statsöverhuvudet är monark. Detta är för det mesta ett ämbete som går i arv, men det finns även monarkier där monarken utses genom någon form av val. Dessa val är för det mesta inte allmänna, och monarken har inte en begränsad mandatperiod. I dessa avseenden skiljer sig monarkin från andra styrelseskick. Ett exempel på en monarki av detta slag är Vatikanen, där den nye påven väljs av en grupp kardinaler, och sedan innehar ämbetet tills han avlider. I Sverige förknippas begreppet monarki med statsöverhuvuden som kungar och drottningar, men det kan lika gärna röra sig om någon av ett flertal andra typer av styrelseskick.

Demokrati och monarki

Inom en monarki finns det klara politiska spelregler att förhålla sig till, och successionsordningen grundar sig på tradition och en gemensam värdegrund. De flesta monarkier är demokratier. En stat som Nordkorea, där ledaren lämnar över styret till en av sina söner, är inte en monarki bara därför. Styrelseskicket i det landet har varken demokratisk eller historisk legitimitet, vilket nästan alla demokratier har.

Fördelar med monarki

Idag finns 29 monarkier runt om i världen, däribland Danmark, Norge och Sverige. Tidigare ansågs monarken ha fått sin makt från gudarna, och detta gäller fortfarande inom Vatikanen och i länder som bl.a. Thailand och Japan. Monarkin har mycket gamla rötter – den går tillbaka till de urgamla stamsamhällena – och den är därför fast förankrad i traditionen. Monarken enar folket och företräder nationen utåt.
Belgien är enligt många en syntetisk statsbildning, då det består av tre språkområden som enades till ett land på 1830-talet. Monarken har dock fungerat som en enande kraft, som ansetts vara varken flamländare eller vallon när dessa två folkgrupper stått mot varandra.